När solen skiner och det är 25 grader varmt i luften och tillräckligt varmt för att njuta av en simtur i havet, dvs som det har varit idag, då är vårt sommarställe verkligen ett paradis. Vi drömmer om att bygga till och få ett riktigt litet drömhus. Än så länge har kommunen varit väldigt kallsinniga. Efter ett nej till nybygge fick vi muntligt ja på ett bygglov för en tillbyggnation av stadsbyggnadschefen, men när vi väl hade anlitat en arkitekt (som hade upprepade samtal med byggnadskontoret som försäkrade att allt var OK), och lämnat in de färdiga ritningarna fick vi nej på ansökan. Den politiska nämnden ville inte att vi skulle bygga ut. Med hänvisning till sådana saker som "allemansrätten" (sen när började den gälla inne på privata tomter?), att alla omkringliggande byggnader enligt plan var max 3 meter höga (vilket inte stämmer med verkligheten eftersom omkringliggande hus är 1,5 plan - och dessutom sade tjänstemännen på byggnadskontoret åt oss att vi bara fick bygga i 1,5 plan) och "riksintresset" (riksintresse för vadå?????). Vi överklagade till Länsstyrelsen som tog 1,5 år på sig innan de också sa nej. Så nu har vi börjat på nytt igen, och skickat in ansökan om att bygga ihop våra två små stugor som ligger i vinkel (tidigare ansökan gällde att bygga ihop, men då mycket större). Vi känner oss otroligt lurade av kommunen, och hör av bekanta att i den kommunen vi har huset får man bara byggnadslov om man känner någon i byggnadsnämden, vilket vi inte gör. Nåja, det är bara att hålla tummarna för att nästa ansökan får ett positivt besked. Tills dess ritar vi planlösningar, drömmer, och funderar över hur det nya huset kan se ut. Kanske ett kök som detta från Marbodal kan passa in?

Idag är sista dagen på semestern. Vi har haft sex underbara veckor. Först tio soliga dagar i Spanien och sedan en hel månad i sommarstugan där vädret har varit på sitt allra bästa humör. Bara två regniga dagar under hela juli har gett oss massor av dagar när vi bara har njutit av solvarm sand mot barfota fötter, sköna dopp i havet, havsfriska vindar när vi varit ute med båten, och massor av goda vänner på besök. En bättre sommar hade vi inte kunnat önska oss. Och inte ett bättre ställe att vara på heller. Bilden visar utsikten från sovrummet.

Projekt Huset vid havet är låååångsamt och segare än den segaste kola. Myndighetssverige visar sig från den sida som bekräftar alla fördomar som finns. Redan när vi köpte stugan 2006 visste vi att vi ville ha ett snyggare, mer praktiskt, och vinterbonat hus på den fullkomligt sagolika tomten. Det första året blev det dock ingen fart på planerna, istället sanerade vi bort lite mögel och annat mys, bytte ut smutsiga rosa plastmattor mot fräscha laminat i ljus lönn, och målade alla väggar och tak vita. Året därefter bytte vi ut de två tjusiga rostiga spisplattorna mot en modernare spis (som "blev över" när vi renoverade köket hemma), och det bästa av allt - satte in diskmaskin. Är det semester så är det! Inte vill vi stå och diska då!

Sommaren 2007 startade vi projekt Nybygge. Eftersom tomten ligger precis vid havet började vi med att ansöka om dispens från strandskyddet hos Länsstyrelsen. Våren 2008 kom brevet, iuuiiii vad det pirrade i magen när jag öppnade det! Svaret var JA, visst skulle vi få riva befintliga byggnader och ersätta med en ny, större sammanhängande byggnad. Idag finns det två små stugor som ligger i vinkel, och planen är att bygga nytt - fortfarande i vinkel men sammanhängande. Nästa steg blev att ansöka om bygglov hos kommunen. Efter ytterligare några månader kom svarsbrevet från dem - ett NEJ. Vi blev snopna och brutalt förvånade. Varför vill kommunen att det ska stå en ful sommarstuga på tomten istället för ett snyggt hus som passar in i miljön? Stugan ligger i en gammal fiskeby som är nästan helt befriad från typiska sommarstugor. Närmsta granne är en vit underbar skånelänga med halmtak. Vi förstod ärligt talat ingenting. Jag bestämde mig för att åka ner och prata med stadsbyggnadschefen om orsaken till att de sagt Nej (visst, det fanns motivering i brevet, men ingen som gick att förstå). Mer om mitt möte i nästa del...


Bilder: privata

Nu startar sagan om Huset vid havet. Det bästa med denna saga är att det är verklig. Det hela började 1907 då min morfars far, som var bonde, köpte en liten bit mark precis vid havet för att ta tång och gödsla åkrarna med. Han bodde med sin familj på en gård inte så långt därifrån. Många år senare, 1952, hade tång blivit omodernt och min morfar som då brukade jorden arrenderade ut den "värdelösa" markbiten. Den som arrenderade marken byggde en pytteliten sommarstuga som han hade några år innan det var dags för nästa arrendator. Denne arrenderade marken ända tills för några år sedan. Han byggde ut stugan och byggde även en liten gäststuga. För några år sedan var han för gammal för att ha kvar stället och det är där jag och min man kom in i bilden. Efter en låååång förhandling om priset (kanske kommer den historien i en annan del av sagan, den är värd ett eget kapitel), fick vi slutligen ta över. Och nu, några år senare, är det dax för det stora äventyret, vårt livs projekt, att riva, bygga om och bygga till - att förvandla en tråkig, oisolerad, ful sommarstuga till ett modernt, snyggt hus.

Utsikten från stugan är fullständigt magnifik. Känslan när vi kommer dit är sagolik. När vi kommer ner till stugan försvinner all vardagsstress vid första inandning av den fräscha havsluften, det är ett ställe att må bra på.

Fortsättning följer...

Bild: privat